Textgranskning och korrekturläsning

Textgranskning och korrekturläsning

Korrekturläsning innebär att texten kontrolleras för språkriktighet och eventuella tryckfel. Tryckfel kan omfatta olika tekniska missar, såsom ett saknande mellanslag eller omkastade bokstäver. Korrekturläsarens uppgift är således att rätta till grundläggande språkfel.

Språkgranskare gör ett grundligare arbete och granskar texten dessutom för dess uppbyggnad, lättfattlighet och entydighet, läsbarhet och korrigerar stilfel. En viktig skillnad mellan korrekturläsarens och språkgranskarens uppgifter ligger i att granskaren även måste kontrollera fakta. Exempelvis vid granskning av en teknisk översättning måste granskaren jämföra översättningen med källtexten och rätta till eventuella fel i numeriska data. Då man inte alltid kan förlita sig på källtexten heller, måste en textgranskare ifrågasätta och kontrollera allt.

Behovet av språkgranskning och korrekturläsning

Man brukar säga att en språkgranskare måste skydda textens författare mot hans/hennes egna fel. Att det kan förekomma tryckfel och även stavfel i texten, är inget annat än mänskligt. Därför är det viktigt att en utomstående med specialisering på att hitta och rätta till eventuella fel går igenom texten. En bra språkgranskare har ett rikligt kompetens- och erfarenhetsbagage och vet vad man bör vara uppmärksam på och var de mest typiska felen oftast förekommer.

I idealfallet bör språkgranskare vara den sista som har hand om texten innan den överlämnas till läsare. Ofta är det dock inte så, då textens författare är den som oftast vill ha sista ordet. Problem i samband med den inställningen kan endast lösas på ett sätt – genom kommunikation. Språkgranskaren måste prata med författaren eller översättaren och förklara varför han/hon ansåg sin rättelse som nödvändig. Att prata med varandra ger alltid det bästa resultatet.

Grundpelarna i språkgranskarens och korrekturläsarens arbete

Olika typer av texter har sitt specifika språk och även sina typfel. Vetenskapliga texter, tekniska texter, juridiska och administrativa texter, journalistik och skönlitteratur mm bör alla hanteras på sitt sätt. Dock finns det vissa allmänna granskningsregler som gäller för alla texter.

  • Texten måste uppfylla kraven på språkriktighet.
  • Uttryckssättet måste vara klart och entydigt.
  • Formuleringen måste vara enkel och läsbar.

Förutom ovannämnda krav måste en bra språkgranskare även tänka på att:

  • Inte tvinga på sin smak avseende språkbruk.
  • Rättelser skall vara minimala och motiverade.

När man gör en rättelse, bör man alltid tänka på målgruppen, dvs. läsarna. Om någonting i texten är oklart för textgranskaren, är det högst sannolikt att även läsaren inte förstår den. Här förutsätts givetvis textgranskarens specialisering på ett visst område – teknik, medicin, juridik el. dyl. Oftast hanterar dock språkgranskare olika typer av texter med hjälp från olika tillförlitliga källor såsom den elementära språkriktighetsboken, terminologiska ordlistor, handböcker, encyklopedier och även råd från specialister i området.

Vad rättar man vid textgranskning

Normalt granskar man texten i två avseenden: den tekniska läsbarheten och den språkmässiga. Den tekniska läsbarheten innebär att hanteringen av radbyten och stycken, marginaler, rubriker på olika nivåer, delning av ord, mellanslag mm är rätt. Vid den språkmässiga granskningen kontrollerar man språkriktigheten:

  • hop- och särskrivning,
  • begynnelsebokstäver,
  • siffror,
  • förkortningar,
  • rättstavning;

form- och ordvalet, ordens innebörd, logikfel, mellantecken, meningsbyggnaden och stilen.

Översättningsbyrå Scriba står till er tjänst för att granska era texter. Vid behov utför vi en snabbare korrekturläsning eller en grundligare textgranskning.

» Begär prisoffert för korrekturläsning…